Hörneå bys hemsida www.becken.se
Släkten Bergström - Artikel 1
Andreas Bergström 75 år
Denna artikel tillkom då man vände på sidan till ett tidningsurklipp från Västerbottens Folkblad, 6 april 1946. ”Framsidan” beskrev den 90-åriga Erik Bergström, en mycket välskriven och intressant artikel av journalistsignaturen ”Elbe”. På "baksidan" fanns en annan artikel under rubriken "Personalt" om ynglingen Andreas Bergström, en 15 år yngre bror till Erik. Journalisten kallade honom både Andreas och Anders. Namnet Andreas tycktes mest frekvent, och återges här. Becken-webbens läsare kommer nog korrigera i mån detta är fel.
Bild 1
Även denna artikel var signerad ”Elbe”. Möjligen har det gått till så att Elbe var resande journalist i ”födelsedagar” och sökt upp Andreas Bergström som just skulle fylla 75 år. När han ändå var i Hörnefors, och blev tipsad om den äldre brodern Erik, sökte han upp även denne. Elbes resa till Hörnefors gav två artiklar till priset av en bussbiljett. Möjligen hade bilkörandet startat igen efter kriget men mest troligt reste han ”kollektivt”. Bild 2 visare hur det såg ut när journalisten Elbe ankom Hörneå, och fotograf Algot Engström var som vanligt framme med kameran, eller var det kanske en annan buss han fångade?
Bild 2. Notera gengasaggregatet, och roliga trafikskyltar. Platsen tros vara utmed Bruksgatan Hörnefors i höjd med "gamla järnhandeln" som är huset till höger. Då det begav sig tycks huset ha inrymt "Andersson's Jern och Sportaffär" vilket kan uttydas av en annan äldre bild. Telefonkiosken till höger om bussen är gemensam för dessa två bilder. Man förundras även över att vägen till Nordmaling (29 km) dirigeras utmed "Riks-13" medan vägen till Långed (16 km) går över "gamla landsvägen" genom Hörneå by och Ängersjö. Fotografen Algot stod på tomten till "Karlssons Möbler", i mån den fanns då kortet togs, och nu dessvärre nedlagd.
Man slås av vissa formuleringar i denna artikel (liksom i den om odalmannen Erik Bergström). Tidningen - Västerbottens Folkblad - fokuserar vissa frågor på exempelvis ”8-timmars arbetsdag” och i artikeln om Erik Bergström med frågor och svar kring ”pension”. Man förundras även över begreppet ”världskriget” som nämns i texten. Först tänker man sig 1939-1945, men sedan inser man att det rimligen handlar om första världskriget 1914-1919. När man befann sig så pass nära det senare kriget hade händelserna ännu inte processats historiskt och i folks tänkande till att kallas ”andra världskriget”. Ännu fanns bara ”ett” världskrig, det som vi idag kallar det ”första”.
Personalt: Andreas Bergström
75 år fyller på söndag hr Andreas Bergström, Hörnefors. Denne man som en långfredag för 75 år sedan såg dagens ljus i Bäcken, Hörnefors, har hunnit med lite av varje innan han numer njuter av vad ett hem kan ge av trevnad och lycka. De första ynglingaåren var han förstår bunden vid hemmet och jorden, där hans far Anners Ersa regerade på sitt särskilda, karska sätt, vilket med säkerhet inte bjöd på så värst mycket fritid, utan fastmer långa dagar och korta nätter. Han blev med tiden en man och gav sig ut på egen hand, vilket i detta fall betydde en ca 3 km utflykt till Hörnefors gamla såg där han arbetade och sedermera i brädgården och kolplatsen. Det var inga korta dagar där heller, ty som bekant hade ännu inte 8-timmarsdagen randats för en industribunden arbetare, men förmodliga var det väl den kontanta ersättningen som ”drog” och flera än dagens jubilar har lockats av det betet. Sågverkslivet i Hörnefors upphörde så småningom och Andreas for då till Nordmaling och tog plats hos en handlare vid namn Odin, ett inte alldeles obekant namn för det äldre i Hörneforsbor eftersom den mannen på sin tid bedrev handel även i Hörnefors. Bergström återkom till sina fäders land som en lärd man, dvs han blev bodbiträde på ”Schildt’ns bo’a”. Sedermera då den affären upphörde försökte han sig på en egen rörelse men världskriget ”strypte” den som så många andra i den branschen. Han var emellertid inte sämre karl än att han sökte sin utkomst vid fabriken och torde ha gjort de flesta insatserna på den banan som timmerrullare. Det torde vara åtskilliga miljoner klampar som bokförts av Bergström.
Det är ca 10 år sedan Bergström syntes i verksamhet vid fabriken, men det betyder inte att han lagt sig på soffan. Nej, affärslusten har suttit i så pass att han så smått kunnat idka gårdfarihandel och därigenom bättrat på den knappa pension som annars är levebrödet. Dessutom sköter han de flesta boutredningar och auktioner som hållas i orten för att inte tala om deklarationer och bokföringar av olika slag.
En sådan verksam man hade givetvis inte kunnat uppnå denna aktningsvärda ålder om han inte besuttit en enastående humor, direkt ärvd av fadern, och många befriande skratt har han trollat fram av den mest surmulna auktionspublik för att inte nämna det många kronor varorna därmed ofta ha stigit i pris. Böjd av åren visserligen, men med pojkglimten fortfarande i blicken går han raskt och beslutsamt, som om åldern inte hade det ringaste att betyda. Signaturen uttalar förhoppningen om ännu många år av hälsa och kraft.
Elbe
Västerbottens Folkblad 6 april, 1946
På samma sida fanns diverse reklamannonser. Med risk för att bryta mot "copyright", ge gratis reklam eller missa reklamintäkter återges denna annons för ”Ögon-Cacao”, ett gammalt varumärke.
Bild 3
Gunnar Engström 2009-02-01
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare